Cityspårvagnen är inne på fel spår

Handelskammaren har med S, i fredagens DN, beklagat sig över att Cityspårvagnen blir dyr och meningslös. Det har rätt, men tänker fel. Det är lätt att säga att man skall förlänga Djurgårdslinjen till Centralen, men det medför stora problem. Ett tillräckligt gravt problem är att ljudet av spårvagnar som går över butikerna under Hamngatan och Klarabergsgatan blir mycket besvärande.

Rätt tänkt är att i stället låta spårvagnen från Djurgården gå Birger Jarlsgatan till Stureplan (och anknytning till Röda linjen); därefter Kungsgatan förbi Hötorget (anknytning till Gröna linjen). Vid Kungsbron får man anknytning till Pendeltågen och längs Flemminggatan får man anknytning till Blå linjen vid Rådhuset och Fridhemsplan/St Eriksgatan.

Med denna lösning slipper man de höga kostnaderna och nästan oöverstigliga problemen med Hamngatan och Sergelstorg. Istället får vi en spårvagnlinje som är betydligt mer användbar och följer shoppingstråket på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, något som Handelskammaren borde glädjas åt. Dessutom blir omstigningarna betydligt lättare än vid T-Centralen som i dag är olidligt trång. Det blir en linje såväl för kommunikation som för Sightseeing.

Kvinnor i bolagsstyrelser, bidrag till Karin Pihlsäters fråga

Som styrelseordförande i börsnoterade och onoterade företag arbetar jag mycket med att jaga styrelseledamöter, vilket inneburit jakt på kvinnor i hög grad de senaste åren. I börsbolagsstyrelsen handlar arbetet i hög grad om kontroll av företagsledningen etc. Då krävs det att man har haft eget resultatansvar på den nivå som styrelsearbetet gäller. Det krävs också att man har erfarenhet av motgångar. Medgång ger ingen kunskap. Man måste ha antenner för att kunna uppfatta signaler som i god tid visar vad som kan gå snett i denna typ av företag eller på dessa marknader. Erfarenhet är viktigt i börsnoterade bolag. Alla idéer tankar och förslag kommer från ledningen och styrelsen utvärderar. Styrelsearbetet handlar om kontroll. Ingen vill ha förslag från styrelsen. De kvinnor som har erfarenhet av företagsledning på rätt nivå, är ofta oerhört kvalificerade och en stor tillgång i styrelsearbetet, men de är fortfarande få. I dag väljer fler kvinnor uppoffringen att gå in som företagsledare, vilket gynnar en jämnare könsfördelning i börsbolagsstyrelser på sikt.
Ett större problem än könsfördelningen är att många gubbar sitter år ut och år in på styrelseposter och vägrar lämna dem ifrån sig; även om de aldrig tillfört något eller ens ställt några krav på ledningen. Ofta bank och försäkringsgubbar. Kan man lagstifta mot sådana?

Egentligen vill jag slå ett slag för kvinnor i onoterade bolag. Jag tror det är viktigare att få in kvinnor där. Onoterade bolags styrelse fungerar ju som en ledningsgrupp och där är idéer, förslag kreativt tänkande och kontaktnät enormt viktigt. Ledamotsrollen är ofta en coach roll mot VD och man deltar i skapande av företagets kultur. Ofta kan just det kvinnliga perspektivet beträffande funktion och marknadsperspektiv vara till stor nytta (marknaden består ofta till hälften av kvinnor), förutom den specialkompetens som resp kvinna/styrelseledamot besitter. Jag tror Folkpartiet skulle profilera sig genom att slå ett slag för kvinnor i onoterade bolag. Det kan vara en lämplig bisyssla för kvinnor i företagsledningskarriären, men det kan också vara ett vettigt jobb för andra professionella kvinnor, som vill dela med sig och tränga in i företagets alla svårigheter och framgångar.
Många onoterade bolag har bara maken/hustrun och nån släkting/kompis som styrelseledamot dvs inget fungerande styrelsearbete. Dessa föreag skulle behöva styrelsestöd och där kan också den styrelseutbildning, som många kvinnor satsar på nu, komma till sin rätt.

Marknadsekonomi vad är det??

SEKO har köpt en helsida i DN i dag; där de talar om hur förfärligt det blir om MARKNADEN får ta över. Alternativet är att behålla ett monopol. Monopol menar SEKO är alltid bättre än marknaden säger man. Det är ett förfärligt språkbruk. Vad man menar är förmodligen att ett statligt monopol är bättre än ett privat ägt monopol.
Nu gäller det tåg.
Hade SEKO uttryckt sig om människor istället hade man sagt ”Det är bättre med diktatur än demokrati”; och menat det är bättre med folkets diktatur, än en kooperativ demokrati där organisationer med egenintresse blir så starka att de styr landet (typ SEKO).
Demokrati är viktigt och måste vårdas väl mot diktatur, stark propaganda, inskränkningar i frihet och integriteten. Demokrati måste skyddas mot monopol som använder upphovsrätten till att begränsa utbudet, begränsa möjligheten att ta del av skrifter, sånger och filmer.
Marknadsekonomin är grunden för allt välstånd och måste skyddas mot alla former av begränsningar av marknaden. Monopol måste bekämpas och regleras. Även egenintressen hotar marknaden typ Hyresgästföreningen avskyr omvandling till bostadsrätter eller ägarlägenheter eftersom man förlorar medlemmar och grunden för sin existens.
SEKO har länge styrt utvecklingen av järnvägen dels genom sina kollektivavtal och dels genom politisk kontroll. SEKO har stor skuld till att Pendeltågen fungerat så dåligt; genom till exempel i kollektivavtalet skriva in att tågen skall starta och stanna på Centralen, vilket är idiotiskt ur alla synvinklar. SEKO har motarbetat både organisation och teknikutveckling vid drift av tågen. Nu betalar man en helsida för att säga att marknadsekonomin hotar SEKO.
PS Även journalister på TV talar ofta om marknaden, när de menar monopolen.DS

Reflektioner över Banverkets och Jernhusets planer för Spårområdet i Klara.

Banverket vill ha idéer om hur man skall bygga om Centralen. Det här är mina kommentarer och funderingar efter mötet i Tekniska Nämnhuset den 10 september.

1. Det är för svårt att gå på och av tågen. Det tar för lång tid och är i dag omöjligt för funktionshindrade och barnfamiljer.
a. Höj perrongerna till samma nivå som vagnsgolvet. (Tunnelbanenivå) På sikt är det nödvändigt och det är inte särskilt dyrt att bygga om tågen för ett högre in- och utsteg.
b. Lägg en perrong på vardera sidan om tåget så att påstigning sker från en sida och avstigning på den andra. Detta påskyndar omstigning ger större säkerhet och blir betydligt lättare för äldre, barnfamiljer och funktionshindrade.
2. Sprid ut på och avstigning. Stockholm har snart 2, 5 miljoner invånare och kan inte ha en station. Örebro med 120 000 invånare har två stationer. Södermalm, som är något större har ingen.
a. Sluta använd Centralen som två Säckstationer på samma plats. Det är omöjligt att i framtiden ha tåg som har Centralen som start och slutstation.. Tåg söderifrån bör vända i Uppsala och tåg norrifrån i Södertälje. Med så många människor inom Stockholm är det rimligt att även långdistanstågen tar karaktären av regionaltåg inom Stockholm. Man arbetar aktivt i regionplanen för att bryta Stockholms radiella karaktär och skapa nya knutpunkter och centrumbildningar för att avlasta Stockholms stads centrumkärna. Banverket bör ta del i den processen och stödja denna utveckling. På samma sätt som man stannar i småorter som Hudiksvall och Söderhamn bör tågen stanna i Centralorter som Sollentuna och Solna.
b. Det är inte rimligt att allt underhåll, städning, toaletttömning, bunkring av restaurangvagnar, klottersanering, småreparationer etc. skall ske vid Centralen. Inget land har råd att utnyttja så dyr Central mark till sådana enkla sysslor. I synnerhet som det är onödigt och har en negativ effekt. All rangering och preparering av tågen bör ske långt från Stadens Centrum, vid ändstationerna. Ändstationerna är lämpligen Uppsala och Södertälje.
c. Genom att göra om Klara station till hållplats kan man frigöra hela rangerbangården i Klara och därtill rangerbangården i Hagalund, vilket skulle ge enormt stora områden för bostadsbebyggelse, samt göra överdäckningen av järnvägen i City betydligt billigare. I och med att regional och pendeltågen skall servas i Södertälje och Bro kommer även Älvsjö rangerbangård att kunna frigöras.
d. Om ändstationerna inte ligger mitt i City och Klara station endast blir en hållplats, behövs, med den föreslagna längden på perrongerna och med pendeltågen i Citybanans tunnel, endast två eller kanske högst fyra av de arton spår man har i dag. Detta frigörande av yta inom Centralenområdet underlättar överdäckningen och ger utrymme för annan aktivitet typ turistbussparkering.
3. Gräv ned Centralen! Med ovanstående resonemang och ett behov av endast två spår genom staden och kanske tre eller fyra vid Centralens station (Klara station) och utan de enorma rangerbangårdarna, blir förutsättningarna helt annorlunda och plötsligt kan man lösa århundradets problem nämligen den oerhörda förfulning som sammanbindningsbanan och nuvarande järnvägsbron givit.
a. Lägg ned de två järnvägsspåren i kassuner under strömmen, parallellt med Citytunneln och bredvid tunnelbanans kassuner. (samtidigt kan man förlänga tunnelbanans kassuner fram till Södermalm och göra en ny T-banestation. River man samtidigt Centralbron (förutsätter Österleden) får man en fri vattenspegel i Riddarfjärden)
b. Lägg Centralen (Klara station) under jord och fortsätt att gräva ned de två spåren ända förbi Karlberg (som man delvis redan gjort). Du får då en naturlig marklinje och kan sänka stadssiluetten med 20 meter. (På samma sätt som en tunnelbana i kassuner sänker Slussen 20 meter). Du behöver inte de gigantiska kostnaderna för överdäckning och du kan få en direkt anknytning mellan det nya bostadsområdet och stranden vid Klara sjö. (Rivningen av Centralbron gör ju att Klarastrandsleden försvinner).
c. Framför allt skulle en nedgrävning av spåren leda till betydligt smidigare sätt att ta sig till och från perrongerna. Genom att differentiera perrongerna för på och avstigning, där du alltid når din perrong och din del av tåget uppifrån, får du lättare incheckning, mindre gångvägar, bättre för funktionshindrade och barnfamiljer, större möjlighet till service för affärsresenärer. Du behöver aldrig släpa din väska flera hundra meter, som du måste göra i dag.
4. Differentiera trafiken.
a. Det är omöjligt att blanda Godstrafik och persontrafik på samma spår genom GamlaStan/Riddarholmen. Det är absolut nödvändigt att snarast förbjuda godstrafik genom innerstaden. Dessa tåg har så olika betingelser och hastigheter. Godståg går långsammare, kan inte accelerera eller bromsa in som ett modernt persontåg, som har drift på samtliga hjul.
b. Tillsvidare får godstrafiken ledas över Kvicksund. Det lämpligaste är att bygga ett spår parallellt med Förbifart Stockholm. Man kan då koppla det till Container hamnen i Norviksudde med omlastning i Älvsjö, Lunda Industriområde och ev. Arninge. Helst vill man väl se ett spår till Kapellskär, men det är en annan historia.

Slussen kan vänta - en ickerefuserad insändare!!!

Slussen kan vänta
De ansvariga i Stockholms stadshus hävdar att det är bråttom att bygga om Slussen. I själva verket är det både klokt och angeläget att inte bygga om Slussen nu.

På grund av ödesdigert felaktiga beslut i början och mitten av 1900-talet har Riddarfjärden belamrats med broar. Arkitekt Gunnar Asplund förutsåg 1919 hur pärlan i Stockholms skönhet – Riddarholmen – skulle skändas och förstöras för all tid genom bygget av Järnvägsbron, vilket Eva Eriksson skrev om i SvD 14 juni. Asplund menade att det var helt fel att placera Centralstationen där den nu ligger och förutsåg den besvärliga situation vi idag befinner oss i.

Vi måste mejsla fram en politisk vision för Stockholm som syftar till att steg för steg rätta till de gamla misstagen och återskapa den naturliga skönhet som präglar Stockholm. Frigöra Riddarholmen, återskapa vattenspegeln väster och söder om Gamla stan, göra Slussen till vacker och funktionell miljö i första hand för fotgängare och cyklister och se till att Stadsmuseet kommer upp ur sin grop.

Att bygga om Slussen enligt det förslag som Stadshuset nu arbetar med innebär att man stänger det historiska fönster som just nu står öppet. Det blir då i praktiken omöjligt att på 100 års sikt få bort tunnelbanebron och Centralbron över Söderström. Hur kommer Stockholmarna om 50 år eller mer se på de beslut vi fattar idag, är den fråga vi här måste ställa oss.

Det stora kruxet är att skapa nya passager över Saltsjö/Mälarsnittet och att avlasta Slussen som knutpunkt:

• Bygg ut den blå t-banelinjen från Kungsträdgården via Skeppsholmen till Södermalm, till Danvikstull och sen vidare ut till Nacka Centrum. Så fort linjen är klar till Danvikstull kan en busstation för Nacka/Värmdöbussarna förläggas dit.

• Bygg en tunnelbanelinje från Hagsätra till Älvsjö station och vidare till Liljeholmen och därefter till Fridhemsplan. Därifrån till Karlbergs station och vidare till Karolinska sjukhuset med slutstation Universitetet. Sträckningen Liljeholmen till Fridhemsplan är första prioritet.

• Bygg Österleden mellan Sickla och Värtan. Den är nödvändig för att få bort Nacka- och Värmdötrafiken från Gamla stan, som i framtiden bör befrias från all biltrafik utom taxi och handikapptransporter. Då kan den ”provisoriska” Strömbron rivas.

• När t-banorna Kungsträdgården-Danvikstull och Liljeholmen-Fridhemsplan är klara har förutsättningar skapats för en relativt problemfri ombyggnad av Slussen med en ny t-banestation under Söderström. Slussen är i dåligt skick och givetvis måste Trafikkontoret fortlöpande rapportera hur mycket Slussen sjunker och möjligen måste ombyggnaden komma igång innan de nya tunnelbanorna hunnit bli klara.

• Saltsjöbanan och Tvärbanan från Hammarby sjöstad bör ledas upp på Åsögatan till Medborgarplatsen istället för fram till Slussen. Då behövs inget miljardslukande tunnelbygge i Katarinaberget. Dessutom skapar detta alternativ möjligheten att gå vidare med spåren förbi Södra station, till Södersjukhuset och vidare till Hornstull.

På ännu länge sikt bör både Järnvägsbron och Centralbron rivas.

• Lägg ner de två spåren på Järnvägsbron i kassuner under Riddarfjärden och lägg Centralstationen helt under jord. Tåg söderifrån kan ha Arlanda som slutstation, tåg norrifrån Flemingsberg. Därigenom kan antalet spår minimeras och det blir möjligt att gräva ner spåren längs Klara sjö och där bygga en ny stadsdel, Västra City med stockholmsk normalhöjd på husen.

• Biltrafiken söderifrån genom Söderledstunneln bör ledas till Söder Mälarstrand alternativt till Stadsgården för att sedan på lämplig plats gå ner i kassuner under vattnet, antingen till Kungsholmen eller till Strandvägen/Valhallavägen. Bort med Tegelbackseländet och Klarastrandsleden således och Järnvägsparken åter.

Hur ska då allt detta betalas? Vi anser att Stockholms stad bör stycka upp Svenska Bostäder och sälja fastigheterna till några pensions- och livförsäkringsbolag. Hyreshus i Stockholm är bland de säkraste investeringar som finns, därför torde denna typ av bolag se långsiktigt på sitt ägande till nytta för hyresgästerna. Stockholms invånare är mycket mer betjänta av att äga en fungerande trafikinfrastruktur än att äga hyreshus. En försäljning av Svenska Bostäder bör ge en nettovinst på över 50 miljarder vilket troligen räcker åtminstone till de investeringar vi föreslår i tunnelbanesystemet och till Österleden.


Per Hallerby
Folkpartiet Liberalerna Södermalm/Gamla stan

Per Johansson
Folkpartiet Liberalerna Vantör

Christer Hallerby är extremt provocerad i Dagens Industri.

Christer Hallerby är statssekreterare i Jämställdhetsdepartementet och har sin bakgrund från näringslivet. Han anser att inget kön skall ha lägre representation än 40%. Han är oerhört upprörd över att ägarna inte tillsätter hälften kvinnor i börsbolagsstyrelser. Det handlar inte om företagens kontroll, utan om demokratiska principer. Han vredgas oerhört över ojämlikheten med rätta.

Om Christer en dag får reda på att på dagis, förskola och lågstadiet är all personal av ett och samma kön. Kvinnligt tänkande och kvinnliga värderingar styr hela verksamheten. Den tid och de platser där barn formas till individer och samhällsmedborgare domineras helt av kvinnor. De är naturligtvis inte så chauvinistiskt självtillräckliga som män i börsbolagsstyrelser, men de slår hårt vakt om en kvinnlig kultur. Man mobbar snabbt ut de män som försöker ta sig in i organisationen.

Många undersökningar visar hur fröknarna ägnar allt sitt intresse och sin uppmärksamhet åt flickor. Pojkar får en åthutning och måste ofta skrika och bråka för att få uppmärksamhet. Åren på dagis skapar flitiga och duktiga flickor, som med stort självförtroende klarar skolan med elegans. Åren på dagis lär pojkarna att det är hos gänget du kan söka stöd. Fröknarna håller på flickorna. Barn idealet är ett flickideal. Pojkarna lär sig tidigt att om du inte blir väl sedd av fröknarna, och chansen är liten, är det i gänget, av de andra grabbarna, du kan bli sett, erkänd och bekräftad. Den världen innehåller inga pedagogiska finesser.

Det finns en värld utan för frökenvärlden. Det finns en värld med pappor och idrott. Där det är OK att tävla, springa, skrika och bli svettig. Det är en värld med manliga ideal och förebilder. Världen utanför frökenvärlden når allt färre pojkar.

Vi kan konstatera att det går allt sämre för pojkarna i skolan. Vi kan konstatera att gängen blir grövre i sina attityder. Vi kan konstatera att föraktet för jämnåriga tjejer och kvinnor i allmänhet växer sig allt starkare bland pojkar. Det tar sig uttryck i allt, från ett förnedrande språk till våldtäkter. Det är ett kvinnoförakt som är brutalare än i den bolagsstyrelsevärld där Christer Hallerby lever. Ett förakt som har sin grund i den enkönade frökenvärlden.
Tänk om Christer Hallerby och Jämställdhetsdepartementet vågade ta i denna jämställdhetsböld som samhället bär på. Tänk om man med samma aggressivitet gav sig på kommunerna och med lagstiftning tvingade fram åtminstone 40% män på dagis, förskola och lågstadiet.
Så länge samhället formar chauvinistiska unga män, som misslyckats med sin utbildning och sociala fostran, får man leva med en manschauvinistisk kultur.

Dock skall vi i 68-generationens herrklubb, nog se till att vi får in erfarna och kompetenta kvinnor i börsbolagsstyrelserna.

Jag är nyhetsfreak!

I hela mitt medvetna liv har jag noggrant följt var ekosändning i radio. Halv ett och kvart i sex ekosändningarna har varit helig tid, då barnen fått åthutningar om de stört. Var dag har jag sett Nyheterna, ABC, Rapport och Aktuellt. Under min tid på Ericsson lyckades jag på kvällen någonstans i Asien, via kortvåg få in Lunchekot och höra hur ”I en vetenskaplig undersökning som sjuksköterskeförbundet beställt framgår att sjuksköterskor mår bättre om de har högre lön och kortare arbetstid. Följt av en lång intervju med sjuksköterskornas ordförande, som äntligen fått belägg för vad hon länge trott.” Detta exempel har jag många gånger berättat som lågvattenmärke på nyhet.

På senare tid blir dessa lågvattenmärken allt vanligare. ”Vad är detta för nyhet?” frågar man sig. Svaret kommer direkt. Det var ingen nyhet, det var en trailer (reklam) för ett eget radioprogram.
Således är Ekots förstanyhet oftast en trailer för Kaliber eller Konflikt. Rapport gör reklam för förnedringsprogrammet Uppdrag Granskning och Nyheterna för TV4s motsvarighet Kalla Fakta.

Effekten av detta är att jag inte längre är en nyhetsfreak. Från det maniska behovet av att ständigt vara uppdaterad, känner jag mig fånig som sitter och lyssnar till reklam. Jag struntar i den ena ekosändningen efter den andra. Trist utveckling i Public Service och TV4. Tur att BBC fortfarande fungerar som en oberoende nyhetskälla.

Och så var det Konstfack

Journalisterna fyller medierna med en evig diskussion om Anna Odells brott eller inte brott eller om det är konst eller vad konst får vara. De ordnar ändlösa diskussioner och är uppenbarligen störda av Anna Odell. En konstfacksstuderande som förställt sig och lurat medborgare, polis och sjukvårdspersonal.
Journalisterna bryr sig inte om den andra konstnären som vandaliserade en tunnelbanestation och en tunnelbanevagn. Det berör inte journalisterna. Där finns inget att debattera. Sånt händer.

Men Anna Odell har gjort något värre. Hon har låtsat att hon är en journalist. Bara riktiga journalister får smygfilma, bugga, och provocera andra. Riktiga journalister får luras, bedra och låtsas att de är någon annan. Riktiga journalister skyddas av Pressfriheten. De blir aldrig åtalade för sådana brott. Det är allmänt accepterat att en journalist får begå brott, för att kunna göra sitt scope.

Om en konstnär får luras, är det ett hot mot journalismen? Kan det hota journalisternas frihet från lagen? Det kan ju inte bli så att konstnärer också kan gå fri från lagar och normer. Då kan det ju sprida sig till andra grupper – typ militärer eller läkare eller skådespelare.

Om konstnärer inte får luras, kanske någon ifrågasätter att journalister får luras och smygfilma och bugga och provocera brott.

Hur skall det här sluta. Journalisterna är verkligen bekymrade.

Anna Odell får man gratulera till detta årtusendets hittills största PR-succé.

Ang Michael Zachrissons artiken i VA 9 aril 15:44

Jo det är klart att ställer man krav på analys och konstruktivt förslag är det ju rätt mycket bludder.
I inget sammanhang analyseras Mediamonopolet och dess effekt på författares, musikers och konstnärers upphovsrätt. Man konstaterar bara att Mediamonopolet stoppar utvecklingen och begränsar konsumenternas rätt att erhålla produkter och då handlar de inte ens om pris. Sen drar man bara slutsatsen att Mediamonopolet inte kommer att lyckas.
Hade Mediamonopolet satsat på "Pirate Bay"-killarna i stället för att bekämpa dem, hade Mediamonopolet suttit på en distributionsapparat med över 20 miljoner kunder.
Nu gillar jag inte monopol, mer än diktatur, så jag ser gärna att monopolen ersätts med nya aktörer, som tar till vara, såväl författaren/artisten/-kreatörens intressen, som konsumenternas. Om jag vill se oscarsbelönade "Babetts gästabud" så kan jag inte den filmen i någon form pga Mediamonopolet, som bestämmer vilken film, vem, var och när jag skall få se(Man har tillochmed delat in världen i regioner för alla världens DVDspelare). Detta ligger inte i författarens, filmarnas, skådespelarnas eller konsumenternas intressen, men det ligger i Mediamonopolistens intresse.

Tack, i alla fall, för att du läste artikeln.

Vi hörs,

Per

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Käre brorson!
Hade artikeln erbjudits Expressen på min tid som politisk redaktör hade jag tackat nej med hänvisning till att det bara är allmänna utgjutelse och där finns inte ett spår av hur man skall lösa upphovsrättsfrågor och konstnärers rätt till sina verk. Det här är bara bludder, men tyvärr är han inte ensam om att använda den genren. Den återfinns litet varstans, inte minst DN:s kultursida.
Frid i stugan

I dag börjar IPRED att gälla.

Idag börjar IPRED att gälla och enligt TV4s nyheter har Internet gått ned 30%. Det skall bli oerhört intressant att höra hur mycket Mediamonopolet meddelar att CD försäljningen har gått upp. Troligen går försäljningen inte upp överhuvudtaget, utan Mediamonopolets argument att de förlorat pengar på fildelningen är en ren bluff.

Återvändsgränder i miljötänkande 3 Järnvägen.

Järnväg har funnits i 150 år. Tyvärr är det det trafikslag som utvecklats minst under dessa 150 år. Järnvägen är i dag klumpig med långa accelerations- och stoppsträckor. Järnvägen är bullrig och en sanitär olägenhet. I synnerhet järnväg genom städer. Att järnvägen går ovan jord i Stockholm är ett stort miljöproblem.
Tåg ser idag ut som tåg gjorde för 100 år sedan med vagnar som dras av lok. Man klättrar ombord in i ändarna av vagnarna i smala trappsteg och korridorer. Det mest förödande underkännandet är att man efter 150 år ännu inte höjt perrongerna i nivå med vagngolvet. Påstigning och avstigning är svårt, tungt och krångligt. Har man flera väskor och barn är det nästan omöjligt att klara sig själv. För funktionshindrade är järnvägens utveckling hånfull. Tåg i Japan har haft golvet och perrongen i samma nivå i 50 år, precis som tunnelbanan i Stockholm. Däremot inte ens de nyaste och modernaste svenska tågen.
Ett totalt nytänkande är nödvändigt om järnväg skall finnas kvar som trafikslag. Järnvägen har en fördel nämligen att den går på räls. Tåget följer alltid spåret med ett par centimeters marginal. Tåget skulle kunna jämföras med en hiss i horisontalplanet. För mer än tjugo år sedan har alla modelljärnvägar digitaliseras och styrs med datorer. Banverket kör fortfarande med signaler och semaforer som för 150 år sedan. Banverket har inte ens gått över från vänster till högertrafik. (Inte tunnelbanan heller!). Medan Piloten i flygplanet och Styrman på fartyget övervakar instrument och omgivningen, så sitter lokföraren med ”dödmansgrepp” och kör tåget timme efter timme.
Ligger växlarna rätt kan inte tåget köra fel. Datorer kan hålla reda på hur växlarna ligger. Datorer kan hålla reda på exakt var alla tåg befinner sig. Datorer kan övervaka järnvägen och alla övergångsställen. Datorer kan se till att tågen går så fort som möjligt. Datorer kan se till att tågen stannar på exakt rätt ställe. Perronger kan ha väggar och dörrar, som öppnar sig som hissdörrar, för att förhindra olyckor och otrevnad.
En naturlig utveckling är att var boogie skall ha sin motordrift, för att öka accelerationen, för att kunna ta upp energi vid inbromsning och för att underlätta en effektiv och fjärrstyrd rangering. Detta är speciellt viktigt för rangering av godsvagnar.
Banvallarna är de samma som lades för 150 år sedan. Banvallen rör sig kraftigt, var gång ett tåg passerar. Banvallarna kräver ett oerhört dyrt underhåll. Rälsen ligger dessutom löst på banvallarna. Rälsen är av massivt järn, vilket deformeras lätt och förändrar sig vid olika temperaturer. Dags att byta ut rälsen till annat material. Dags att tänka om. Säg aldrig järnväg, säg spårbunden trafik.
Bygg banvallar enligt monorailprincipen. Bygg tåg där vagnarna har egen drift. Bygg perronger i samma nivå som vagnsgolven, där man går på på ena sidan och av på andra sidan. Bygg tåg som är byggda för funktionshindrade, då först är de bekväma även för oss.

Svenska Dagbladets artikel om Dubai den 14 mars

Jag kommer just hem från en studieresa till Dubai och Abu Dhabi. Det första jag får läsa är Ola Wongs fyra sidor långa artikel om Dubai. För mig är det obegripligt hur man kan lyckas att på så mycket utrymme, göra en beskrivning av Dubai, som är så ensidigt negativ. Det står att byggkranarna stannat, vilket inte är sant. Man jobbar otroligt för att bli klar med de projekt man startat. Man startar inte upp något nytt och man har lagt ned utbyggnaden av 2 palmöar.
Man hade 6,5 miljoner turister 2008 och hade praktiskt taget varje färdigt hotell fullbelagt. Man har en hamn som omsatte 15 miljoner containrar. Turister vill se Burj Dubais 818 meter Visst kan man skratta åt mycket och visst kan man kritisera, men nog är det turister som åker skidor på Mall of the Emirates inte lokalbefolkningen. Samtidigt är det lätt att fascineras av vad shejken lyckats med i öknen på den här korta tiden. Men om det kan man inte läsa i Ola Wongs artikel. Hoppas det kommer flera. Jag tror inte Ola Wong har varit i Dubai.

Återvändsgränder i miljötänkande 2. Batterier.

Batterier
Elbilen är en självklarhet i framtiden. Elmotorns höga verkningsgrad gör att elbilen blir energieffektiv. Driften har ingen negativ påverkan på miljön. Elbilen är ljudlös och med en motor i vart hjul kan man få en oslagbar väghållning. Bilen blir lätt och kan utformas utan tanke på motor och drivlina.

I dag lägger industri och samhälle ned miljarder på att utveckla elbilen. Samtidigt är man fixerad vid återvändsgränden: Batteri. Elektricitet är laddning. Ordet ”ström” för el är missvisande. El strömmar inte. Ju högre spänning, ju finare kablar, ju högre verkningsgrad. Tåg skulle aldrig kunna drivas på 12 eller 24 volt. Battericellen ger 1,3 volt. Efter några miljarders forskningspengar kan man skrämma upp spänningen något. Batteriet är tungt, det bygger på en kemisk process.

Kondensatorn har funnits som en aktiv komponent i hundra år. Kondensatorn används i dag som batteri i satelliter. Kondensatorn kan laddas snabbt och leverera mycket hög spänning. Kondensatorn är lätt och har en stor utvecklingspotential till skillnad från batteriet. Med en utvecklad kondensatorteknik har vi snart eldrivna flygplan, men framför allt bilar.

Lägger vi en kabel i vägarna, kan bilar gå som på räls. Du knappar in destinationen så kör datorer bilen. Rätt hastighet, rätt väg och utan risk för olyckor,

Monarkin och Mediamonopolets fortbestånd garanteras.

I går förlovade sig Kronprinsessan, vilket garanterar monarkins fortbestånd.
I dag antar riksdagen IPRED-lagen vilken garanterar Mediamonopolet fortbestånd.

Till sin hjälp får Mediamonopolet rätten att anlita prisjägare. Fildelningsjägare kommer att locka många lycksökare, som med allt hänsynslösare metoder apar efter Mediamonopolets girighet. Mediamonopolet får rätt att anklaga, döma och utmäta straff, för den som lyssnar på deras musik utan deras tillstånd.
Inom övriga samhället gäller att man söker patent, varumärkesskydd om man vill bevaka sin upphovsrätt. Mediamonopolet behöver inte söka patent. De kan själv bestämma sin upphovsrätt. För övriga samhället gäller patent/upphovsrätt i 10 – 15 år och man måste betala för det till Patentverket. Mediamonopolet behöver inte betala, istället har de mutat sig till att deras s.k. upphovsrätt till sina produkter skall gälla i 95 år, NITTIOFEM år.

Man förstår att Warner, Sony, Universal, EMI och Amigo jublar, hurrar och skålar i champagne idag.

Återvändsgränder i miljötänkande 1. Vindkraftverk

Vindkraft.
Vindkraft kan vara en viktig energikälla för små avlägsna byar, jordbruk, öar etc. Men det kräver ett nytänkande. I dag kopierar man väderkvarnar från 1700 talet, där dåtidens motorer, segel, drev runt master för att driva kvarnar och pumpar. Idag har man propellrar i stället för segel. Propellrarna går i 18 varv per minut. Därefter skall en växellåda växla upp varvtalet till 1200 varv per minut. Till växellådan är anslutet en generator. Detta ligger 50 meter upp i luften. Dessutom står vindkraftverket på ett otillgängligt ställe. Ibland till och med ute i havet.
Påfrestningarna på växellådan blir gigantiska och kräver ett omfattande underhåll, vilket praktiskt taget är orimligt att utföra 50 meter upp ute till havs. Underhållskostnaderna måste rimligen vida överstiga värdet av den producerade energin. Vindkraftverk är felkonstruerade.
En rotor i botten på vilken å eller flod som helst måste vara mycket effektivare. Syns inte, mycket kraft och lite underhåll.

Upphovsrättslagen är kopplad till yttrandefriheten inte mediamonopolet.

Den skyddade upphovsrätten är rätten att få sprida sitt material på ett oförfalskat sätt. Med upphovsrätten var aldrig avsikten att all kultur i form av text, musik, bild och film skulle kontrolleras av mediamonopolet så att kulturen endast blir tillgänglig till dem och vid det tillfälle då mediamonopolet beslutar. Dessutom efter det att man betalat det pris som mediamonopolet bestämmer att man måste betala. Ett pris som i dag är oproportionerligt högt. Det fantastiska är att mediamonopolet har fått igenom en lag, som säger att mediamonopolet skall ensidigt besluta vem och när och till viket pris musik får lyssnas på i 95 år. Dvs under nästan samtliga människors livstid. Nu har de rätt att ta ut 260 kronor om du nynnar eller sjunger på en låt som mediamonopolet äger upphovsrätten till. De kommer att kräva att mikrofoner sätts upp, så ingen missbrukar deras upphovsrätt. Helt i konsekvens med den kontroll man i dag kräver över internt.

”Apajävel” sa poliserna i piketbussen

Gång på gång körs filmen med rösterna från poliserna i Rosengård. Ljudet är textat så ingen skall missa vad poliserna säger. Från alla håll fördöms poliserna. De borde straffas och avskedas.
Vad jag hör är ångest och rädsla. Hur kan poliser vara så rädda och så ängsliga. Är de rädda för tonåringarna. Jag kan förstå att de kan känna distans och främlingsskap, men inte denna enorma rädsla som samtalet i bussen utstrålar.

Om djurrättsaktivister

Svd skrev:
S-grupp vill koppla in Säpo mot djuraktivister

Publicerad: 31 januari 2009, 21.00. Senast ändrad: 31 januari 2009, 21.10

SvD:s uppgifter om att allt fler pälshandlare i Stockholm tvingas slå igen efter trakasserier och hot har fått S-gruppen i City polisnämnd att reagera. I ett brev till Rikspolisstyrelsen kräver gruppen att Säpo ska kopplas in.
Ett antal pälshandlare i Stockholm har regelbundet utsatts för hot, övergrepp och vandalism av djurrättsaktivister. Detta skrev SvD om den 29 januari, och efter artikeln har den socialdemokratiska gruppen i polisnämnden för City polismästardistrikt vänt sig till Rikspolisstyrelsen.
"Denna typ av organiserad brottslighet har precis som Hells Angels starka internationella kopplingar. Enligt vår mening är denna typ av "politisk" brottslighet lika allvarlig som annan organiserad brottslighet. Men polisen har inte alls agerat lika kraftfullt mot djurrättsaktivisterna som mot annan organiserad brottslighet", skriver vice ordförande Harald Ullman.
– Vad är nästa steg? Att de ger sig på köttavdelningen på Ica? Då lär det hända saker även på Rikspolisstyrelsen, säger han till SvD.
Han menar att bekämpningen av denna typ av "systemhotande brottslighet" måste drivas av Rikspolisstyrelsen med andra metoder än de man förfogar över i City polismästardistrikt.
– Vi uppmanar rikspolischefen att uppdra åt Säkerhetspolisen att leda arbetet. Säpo har tidigare haft de här grupperna under uppsikt, men har lagt av med det. Vi klarar inte det här lokalt, säger Harald Ullman.
Thomas Berglund



Min kommentar till Harald:

Tack för att du tar upp och torgför Djurrättsaktivisternas terrorism, som från politisk sida verkar helt accepterad av det etablerade samhället.
Jag tycker det är en utomordentligt viktig fråga eftersom tendensen att använda organiserat våld redan finns i andra branscher, typ restaurang branschen och det finns stor risk att den sprider sig.

Djurrättsaktivisternas ohöljda våld och fräckhet banar väg för ett maffiavälde i samhället, om ingen sätter stopp för det.

Bra gjort Harald!

PS. Terrorattackerna har gjort mig allt mer övertygad om fördelen att klä sig i skinn och päls, snyggt och praktiskt. Samhället borde i detta läge markera och stöda svensk pälsindustri, men det är egentligen en helt annan fråga. DS


Min kommentar i Djurrättsaktivisternas blogg:

Jag skulle aldrig våga uttrycka en åsikt om det är naturligt för människor att klä sig i skinn och päls, men jag har själv sett och hört hur djurrättsaktivister beter sig i Örebro och i Stockholm mot sina fiender och det är betydligt värre än Hells Angels. Jag vill nog jämföra djurrättsaktivisterna beteende med Hitler Jugend under Kristallnatten eller Maffians metoder i Neapel. Om ingen självkritik finns bland djurrättsaktivister är dessa naturligtvis ett hot mot demokratin.

************

Vi är ju överens om mycket du och jag.
Hälsar
Harald

Kan man förstå Israel?

Jag har växt upp med ett starkt stöd för Israel. Ändå är det lätt att förstå Palestinierna. De har en hopplös historia, som de inte kan påverka. Konsekvent tas land från dem i form av ockuperat område och bosättningar. Kontroll och oförmåga att röra sig skapar hat mot ockupationsmakten. Resultatet är meningslöst motstånd i form av självmordsbomber och raketattacker.

Det faktum att självmordsbomber inte förekommit på länge, gör troligen att Israel tror att de behärskar situationen. Kanske har man en idé om att nuvarande attack och dödande kan få slut på raketbeskjutningen. Men tar det bort hatet?

Hur kan framtiden utformas? Har Israel visionen att Palestina skall utvecklas till en demokratisk stat med utvecklat skolsystem, omsorg och sjukvård? Vill man att det växer fram en trygg och välutbildad medelklass som skapar ett stabilt samhälle? Skall Palestina få ett starkt försvar, som alla demokratier?

Inget tyder på det. Israel vill att palestinierna skall finna sig i nya bosättningar, finna sig i att vara ett ständigt ockuperat folk, finna sig i att ha begränsad rörlighet, svårigheter att försörja sig, utbilda sig, få sjukvård och omsorg.

Israels agerande tyder på att Israels vision är att palestinierna skall ge upp och upphöra att existera, försvinna från Palestina och låta israelerna ta över hela området.

Både Islam och Judendomen är i grunden religioner som förespråkar tolerans. Det borde kunna finnas en gemensam vision om ett gemensamt demokratiskt sekulärt land, med gemensam politisk struktur. Ett land med individuell frihet och möjlighet att skapa sin egen lycka. Där man gemensamt satsar på att hitta vettiga infrastrukturlösningar, utbildnings- och välfärdssystem.

Självgodhet när den är som värst.

Satt och läste en bilaga från Kalix i DN. Efter ett tag mådde jag riktigt illa. Sån otroligt osmaklig självgodhet har jag aldrig mött tidigare.

Kalix kommun på 17 000 invånare har råd med denna bilaga som kostar kanske en miljon kronor. I bilagan fann inga annonser utan allt var skattefinansierat. Med vems skattepengar. Jo med de förhatade stockholmarnas pengar och pengar från det förhatade EU. Kommunen har stora fritidsanläggningar. Maria Magdalena Församling i Stockholm är lika stort och har inte råd att erbjuda sina invånare något av det Kalix har råd med. Kalix skall betala resan för sina skolbarn till China. Var tionde Kalixbo är dessutom miljonär och de andra ligger inte långt efter skriver man. Läs gärna bilagan och fascineras av allt de har råd med.

Nu kräver man ännu mer. Kalix är Norra Europas centrum. Man har Europas samlade intelligens där och man är oerhört kraftfull och talar vitt och brett om sin framtid.

Om de nu är så strålande är det inte dags att stänga av bidragsströmmen och se till att skattemedel och EUs pengar stannar kvar i Stockholm i stället. Till skillnad från Kalix är Stockholmarna inte så rika och har inte samma möjligheter till rikt fritidsliv och billigt boende.

Varför skall stockholmarnas skattemedel gå till denna pompösa och självgoda överklass?