Gång på gång körs filmen med rösterna från poliserna i Rosengård. Ljudet är textat så ingen skall missa vad poliserna säger. Från alla håll fördöms poliserna. De borde straffas och avskedas.
Vad jag hör är ångest och rädsla. Hur kan poliser vara så rädda och så ängsliga. Är de rädda för tonåringarna. Jag kan förstå att de kan känna distans och främlingsskap, men inte denna enorma rädsla som samtalet i bussen utstrålar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar