Cityspårvagnen är inne på fel spår

Handelskammaren har med S, i fredagens DN, beklagat sig över att Cityspårvagnen blir dyr och meningslös. Det har rätt, men tänker fel. Det är lätt att säga att man skall förlänga Djurgårdslinjen till Centralen, men det medför stora problem. Ett tillräckligt gravt problem är att ljudet av spårvagnar som går över butikerna under Hamngatan och Klarabergsgatan blir mycket besvärande.

Rätt tänkt är att i stället låta spårvagnen från Djurgården gå Birger Jarlsgatan till Stureplan (och anknytning till Röda linjen); därefter Kungsgatan förbi Hötorget (anknytning till Gröna linjen). Vid Kungsbron får man anknytning till Pendeltågen och längs Flemminggatan får man anknytning till Blå linjen vid Rådhuset och Fridhemsplan/St Eriksgatan.

Med denna lösning slipper man de höga kostnaderna och nästan oöverstigliga problemen med Hamngatan och Sergelstorg. Istället får vi en spårvagnlinje som är betydligt mer användbar och följer shoppingstråket på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, något som Handelskammaren borde glädjas åt. Dessutom blir omstigningarna betydligt lättare än vid T-Centralen som i dag är olidligt trång. Det blir en linje såväl för kommunikation som för Sightseeing.

Kvinnor i bolagsstyrelser, bidrag till Karin Pihlsäters fråga

Som styrelseordförande i börsnoterade och onoterade företag arbetar jag mycket med att jaga styrelseledamöter, vilket inneburit jakt på kvinnor i hög grad de senaste åren. I börsbolagsstyrelsen handlar arbetet i hög grad om kontroll av företagsledningen etc. Då krävs det att man har haft eget resultatansvar på den nivå som styrelsearbetet gäller. Det krävs också att man har erfarenhet av motgångar. Medgång ger ingen kunskap. Man måste ha antenner för att kunna uppfatta signaler som i god tid visar vad som kan gå snett i denna typ av företag eller på dessa marknader. Erfarenhet är viktigt i börsnoterade bolag. Alla idéer tankar och förslag kommer från ledningen och styrelsen utvärderar. Styrelsearbetet handlar om kontroll. Ingen vill ha förslag från styrelsen. De kvinnor som har erfarenhet av företagsledning på rätt nivå, är ofta oerhört kvalificerade och en stor tillgång i styrelsearbetet, men de är fortfarande få. I dag väljer fler kvinnor uppoffringen att gå in som företagsledare, vilket gynnar en jämnare könsfördelning i börsbolagsstyrelser på sikt.
Ett större problem än könsfördelningen är att många gubbar sitter år ut och år in på styrelseposter och vägrar lämna dem ifrån sig; även om de aldrig tillfört något eller ens ställt några krav på ledningen. Ofta bank och försäkringsgubbar. Kan man lagstifta mot sådana?

Egentligen vill jag slå ett slag för kvinnor i onoterade bolag. Jag tror det är viktigare att få in kvinnor där. Onoterade bolags styrelse fungerar ju som en ledningsgrupp och där är idéer, förslag kreativt tänkande och kontaktnät enormt viktigt. Ledamotsrollen är ofta en coach roll mot VD och man deltar i skapande av företagets kultur. Ofta kan just det kvinnliga perspektivet beträffande funktion och marknadsperspektiv vara till stor nytta (marknaden består ofta till hälften av kvinnor), förutom den specialkompetens som resp kvinna/styrelseledamot besitter. Jag tror Folkpartiet skulle profilera sig genom att slå ett slag för kvinnor i onoterade bolag. Det kan vara en lämplig bisyssla för kvinnor i företagsledningskarriären, men det kan också vara ett vettigt jobb för andra professionella kvinnor, som vill dela med sig och tränga in i företagets alla svårigheter och framgångar.
Många onoterade bolag har bara maken/hustrun och nån släkting/kompis som styrelseledamot dvs inget fungerande styrelsearbete. Dessa föreag skulle behöva styrelsestöd och där kan också den styrelseutbildning, som många kvinnor satsar på nu, komma till sin rätt.

Marknadsekonomi vad är det??

SEKO har köpt en helsida i DN i dag; där de talar om hur förfärligt det blir om MARKNADEN får ta över. Alternativet är att behålla ett monopol. Monopol menar SEKO är alltid bättre än marknaden säger man. Det är ett förfärligt språkbruk. Vad man menar är förmodligen att ett statligt monopol är bättre än ett privat ägt monopol.
Nu gäller det tåg.
Hade SEKO uttryckt sig om människor istället hade man sagt ”Det är bättre med diktatur än demokrati”; och menat det är bättre med folkets diktatur, än en kooperativ demokrati där organisationer med egenintresse blir så starka att de styr landet (typ SEKO).
Demokrati är viktigt och måste vårdas väl mot diktatur, stark propaganda, inskränkningar i frihet och integriteten. Demokrati måste skyddas mot monopol som använder upphovsrätten till att begränsa utbudet, begränsa möjligheten att ta del av skrifter, sånger och filmer.
Marknadsekonomin är grunden för allt välstånd och måste skyddas mot alla former av begränsningar av marknaden. Monopol måste bekämpas och regleras. Även egenintressen hotar marknaden typ Hyresgästföreningen avskyr omvandling till bostadsrätter eller ägarlägenheter eftersom man förlorar medlemmar och grunden för sin existens.
SEKO har länge styrt utvecklingen av järnvägen dels genom sina kollektivavtal och dels genom politisk kontroll. SEKO har stor skuld till att Pendeltågen fungerat så dåligt; genom till exempel i kollektivavtalet skriva in att tågen skall starta och stanna på Centralen, vilket är idiotiskt ur alla synvinklar. SEKO har motarbetat både organisation och teknikutveckling vid drift av tågen. Nu betalar man en helsida för att säga att marknadsekonomin hotar SEKO.
PS Även journalister på TV talar ofta om marknaden, när de menar monopolen.DS