Man skall vara försiktig med att använda ordet stöld.
Min farmor fick en prenumeration på Hemmets veckotidning i julklapp. Vart nummer rullade hon ihop och skickade till min mamma efter det hon läst klart. När mamma läst klart, läste jag serierna. Sen gick jag in till grannfrun med tidningen. På femtitalet cirkulerade tusentals tidningar genom posten. Veckotidning var dyrt. Detta var en marknadsanpassning, inte stöld.
Mediabolagen har använt sin monopolställning till att ta hutlöst betalt för sina produkter och har tjänats hutlöst med pengar. Borde det inte kallas stöld att använda sitt monopol. Man har begränsat distributionen och distributionsformaten för att maximera sin vinst över alla gränser. Man har till och med infört regioner, där man anser sig kunna bestämma när och var jag skall kunna se en viss film och till vilket pris.
Om Jan kommer att tänka på en låt och vill höra den. Då kräver mediabolaget att Jan skall gå till en skivaffär. Beställa skivan. Komma tillbaka och köpa den efter en viss tid för 260:- kronor. Jan får med 11 låtar som Jan inte vill höra. Faktum är att Jan inte längre är intresserad av låten och tycker definitivt inte det är värt priset.
Tack och lov finns Internet. Det är mediabolagens hantering av marknaden som tvingat fram fildelning. Gapet mellan att vänta lång tid och betala flera hundra för en låt, mot att få den gratis omedelbart är för stort. I synnerhet om man vill ha hundra låtar på sin MP3 spelare och kunna byta ut dem varje vecka. Om inte mediabolagen möter marknaden med rimlig distribution till rimligt pris, så går marknaden förbi mediabolagen. För – musik måste vi ha.
Detta är inte en fråga om upphovsrätt, utan en fråga om mediabolagens prissättning och distribution. Jämför med Apples succé med iTunes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar