Spårbil och höghastighetståg - båda borde förbjudas.Kommentar tillLars Wedéns inlägg i tidningen nu

Även X2000 och vanliga tåg bör förbjudas så länge de inte uppfyller de mest elementära krav på tillgänglighet. Man har genom åren lagt ned miljarder efter miljarder på järnväg. Man försöker få tågen att gå fortare och att ev. även hålla tidtabellen. Man vill bygga järnväg för höghastighetståg på samma typ av banvallar som för 150 år sedan. Banvallar som är för mjuka för de tunga tågen och som kräver gigantiska underhåll. Man hyllar järnvägen som kommunikationsmedel, trots att järnvägen är så otillgängligt att det borde förbjudas.
• Efter 150år har SJ/Banverket inte brytt sig om att höja perrongerna till samma nivå som vagnsgolvet. Detta har gjort att vanliga människor, med barnvagn och väskor och även de som rör sig med permobil inte kan ta sig ombord på ett bekvämt sätt. Hade banverket höjt perrongerna, hade uppehållen på stationerna blivit korta och effektiva. Det är faktiskt ingen mening att köra tåg i två- trehundra kilometer i timmen om det tar 12 minuter att med hissar och annat krångel baxa ombord en stackars mänska i permobil. Kommer de fem stycken i permobil, får fyra inte åka med.
• Det är viktigare att bygga nya perronger än att köpa nya tåg som permanentar de låga perrongerna.
• Det vore effektivare om man gick ombord på den ena sidan och ur tåget på den andra.
• Tågen kör fortfarande vänstertrafik, vilket är ytterligare ett bevis på banverkets extrema ineffektivitet.
• Det borde vara motor på varje axel i stället för lok och vagnar, i synnerhet på godståg, som kräver omfattande rangering.
• Passagerarna måste kunna få någorlunda integritet, prata i telefon, läsa en bok och se en film i fred, jmf bil.
Spårbil är lockande för alla teknikfreekar. Man sitter ensam i bilen och susar fram fyra meter ovanför marken. Man har en hållplats vid sin tomtgräns. MEN det kommer inte att finnas hissar vid var station. Det blir orimligt dyrt. Detta gör att man upprepar misstaget och det gör att spårbilar bara kan användas av de som inte har barnvagn eller bagage. För att inte tala om alla äldre och funktionshindrade som aldrig kommer att kunna använda spårbilar, på samma sätt som de idag inte kan åka tåg. Man stänger restauranger som inte kan ta emot funktionshindrade, man borde förbjuda kollektiva kommunikationsmedel som inte kan ta emot funktionshindrade.

Återvändsgränder i miljötänkande 3 Järnvägen.

Järnväg har funnits i 150 år. Tyvärr är det det trafikslag som utvecklats minst under dessa 150 år. Järnvägen är i dag klumpig med långa accelerations- och stoppsträckor. Järnvägen är bullrig och en sanitär olägenhet. I synnerhet järnväg genom städer. Att järnvägen går ovan jord i Stockholm är ett stort miljöproblem.
Tåg ser idag ut som tåg gjorde för 100 år sedan med vagnar som dras av lok. Man klättrar ombord in i ändarna av vagnarna i smala trappsteg och korridorer. Det mest förödande underkännandet är att man efter 150 år ännu inte höjt perrongerna i nivå med vagngolvet. Påstigning och avstigning är svårt, tungt och krångligt. Har man flera väskor och barn är det nästan omöjligt att klara sig själv. För funktionshindrade är järnvägens utveckling hånfull. Tåg i Japan har haft golvet och perrongen i samma nivå i 50 år, precis som tunnelbanan i Stockholm. Däremot inte ens de nyaste och modernaste svenska tågen.
Ett totalt nytänkande är nödvändigt om järnväg skall finnas kvar som trafikslag. Järnvägen har en fördel nämligen att den går på räls. Tåget följer alltid spåret med ett par centimeters marginal. Tåget skulle kunna jämföras med en hiss i horisontalplanet. För mer än tjugo år sedan har alla modelljärnvägar digitaliseras och styrs med datorer. Banverket kör fortfarande med signaler och semaforer som för 150 år sedan. Banverket har inte ens gått över från vänster till högertrafik. (Inte tunnelbanan heller!). Medan Piloten i flygplanet och Styrman på fartyget övervakar instrument och omgivningen, så sitter lokföraren med ”dödmansgrepp” och kör tåget timme efter timme.
Ligger växlarna rätt kan inte tåget köra fel. Datorer kan hålla reda på hur växlarna ligger. Datorer kan hålla reda på exakt var alla tåg befinner sig. Datorer kan övervaka järnvägen och alla övergångsställen. Datorer kan se till att tågen går så fort som möjligt. Datorer kan se till att tågen stannar på exakt rätt ställe. Perronger kan ha väggar och dörrar, som öppnar sig som hissdörrar, för att förhindra olyckor och otrevnad.
En naturlig utveckling är att var boogie skall ha sin motordrift, för att öka accelerationen, för att kunna ta upp energi vid inbromsning och för att underlätta en effektiv och fjärrstyrd rangering. Detta är speciellt viktigt för rangering av godsvagnar.
Banvallarna är de samma som lades för 150 år sedan. Banvallen rör sig kraftigt, var gång ett tåg passerar. Banvallarna kräver ett oerhört dyrt underhåll. Rälsen ligger dessutom löst på banvallarna. Rälsen är av massivt järn, vilket deformeras lätt och förändrar sig vid olika temperaturer. Dags att byta ut rälsen till annat material. Dags att tänka om. Säg aldrig järnväg, säg spårbunden trafik.
Bygg banvallar enligt monorailprincipen. Bygg tåg där vagnarna har egen drift. Bygg perronger i samma nivå som vagnsgolven, där man går på på ena sidan och av på andra sidan. Bygg tåg som är byggda för funktionshindrade, då först är de bekväma även för oss.