Fyra motioner till Höststämman om järnvägen

1. Motion angående rivningen av ”Bockfoten”
Banverket började bygga tredjespåret över Riddarfjärden, för att med järnväg under Riddarholmskyrkan nå Centralen. Stockholmarna reagerade starkt och lyckades stoppa utbyggnaden, men då hade Banverket redan byggt de första 50 meterna av denna ohyggliga betongkoloss. Utbyggnaden kallas Banverkets Bockfot. Efter valet 2006 försökte Centern (Åsa Torstensson) trots den stora negativa opinionen, genomföra bygget av tredje spåret. Det är därför viktigt att Folkpartiet/liberalerna ställer sig på Stockholmarnas sida och driver igenom en rivning av Bockfoten och att Södermalm slipper denna fula och meningslösa utbyggnad.
Yrkande: Jag yrkar på att Folkpartiet/liberalerna skall driva frågan att Trafikverket skall åläggas att riva Bockfoten på Södermalm.
2. Motion angående Västra City
Jernhusen och Trafikverket driver frågan om överdäckning av Centralens 18 spår för att ge ett shoppingcenter i samband med en ny vänthall ovanför spåren. För att finansiera detta vill man bygga en tät och hög bebyggelse för att få ut maximalt med kontorsyta. Överdäckningen blir bredare än spåren i dag pga att man måste brädda perrongerna. De presenterade förslagen för Västra City är en mardröm för de som vill bevara Stockholmssiluetten.
Det är inte rimligt att Stockholms central samtidigt är två säckstationer, där såväl fjärrtåg norrifrån vänder, städas, töms toaletter, lagas och bunkras, som fjärrtåg söderifrån skall vända på samma sätt. Trots 18 spår blir det ofta trångt och stora olägenheter för personal och passagerarna.
Om tåg norrifrån vände i Södertälje kan av och påstigningen spridas till flera platser och tågen kan på ett vettigt sätt ställas i ordning och göras trafiksäkra och rena. På samma sätt skulle tågen söderifrån kunna vända i Uppsala, vilket skapar en vettig trafikmiljö och flera fördelar för personal och passagerare.
Detta frigör också mark i Vasastaden, Hagalund och Älvsjöområdet.
Detta innebär att Centralen förvandlas till en hållplats (Stockholm Klara), med i princip två spår (max 4). Någon gigantisk vänthall/shoppingcenter behövs inte eftersom av och påstigningen sprids över länet. Framförallt behövs inte den gigantiska överdäckningen, med medföljande höghusbebyggelse.
Yrkande: Jag yrkar på att Folkpartiet/liberalerna driver frågan mot Trafikverket att fjärrtåg söderifrån skall vända i Uppsala och fjärrtåg norrifrån skall vända i Södertälje så att Centralen kan bli en hållplats och att någon gigantisk överdäckning inte behövs.
3. Motion om tillgänglighet på tåg
I dag saknas tillgänglighet på tåg då perrongerna fortfarande har 1850 års standard. Äldre, barnfamiljer och funktionshindrade har inte möjlighet att utan stora svårigheter och hjälp ta sig om bord. Man har försökt sänka vagnsgolvet, men lösningarna har blivit dyra, krångliga och absolut inte acceptabla för de med rörelsehinder.
När nu citytunneln byggs för regionaltrafiken, är det viktigt att perrongerna anpassas till vagnsgolven på samma sätt som Tunnelbanan har anpassats för 60 år sedan. Man bör också se till att stationerna är raka till större delen, så att avståndet mellan vagn och perrong kan bli så litet som möjligt. Tillgängligheten till kollektiva kommunikationsmedel är ett absolut demokratiskt villkor. Folkpartiet/liberalerna bör driva frågan om tillgänglighet, när det gäller regionaltrafiken innan Citytunneln är färdigbyggd.
Yrkande: Jag yrkar att Folkpartiet/liberalerna driver frågan om tillgänglighet till regionaltrafiken så att perrongerna anpassas till vagnsgolven och så att medborgare med nedsatt rörlighet lätt kan ta sig ombord själv eller med sin elektriska rullstol.
4. Motion om spårvagn genom Stockholm City.
I dag har man dragit spårvagnen fram till Sergelstorg. Att dra den vidare kräver dels omfattande grundarbete, men dessvärre kommer det att bli störande buller när spårvagnen går över affärerna. Dragningen förbi T-centralen kommer att innebära ytterligare trängsel och kroken för att komma från Klarabergsgatan till Fleminggatan blir egentligen för akrobatisk för en modern spårvagn.
Låt istället veteranspårvagnar trafikera Sergelstorg till Djurgården. Helst med gamla uniformer och någon servering.
En vettig linje från Ropsten till Kristineberg bör ta av vid Nybroplan och åka Birger Jarlsgatan för att vid Stureplan ansluta till Röda linjen. Vidare Kungsgatan för att vid Hötorget ansluta till gröna linjen. Vid Kungsbron ansluta till tåg och Arlanda express. Från Kungsgatan raka vägen till Fleminggatan för att passera blå linjens station ”Fridhemsplan” och gå vidare till Kristineberg.
Yrkande: Jag yrkar att Folkpartiet/liberalerna driver frågan att spårvagnen från Ropsten till Kristineberg skall gå Birger Jarlsgatan, Kungsgatan i stället för över Sergelstorg och Klarabergsgatan.

Återvändsgränder i miljötänkande 3 Järnvägen.

Järnväg har funnits i 150 år. Tyvärr är det det trafikslag som utvecklats minst under dessa 150 år. Järnvägen är i dag klumpig med långa accelerations- och stoppsträckor. Järnvägen är bullrig och en sanitär olägenhet. I synnerhet järnväg genom städer. Att järnvägen går ovan jord i Stockholm är ett stort miljöproblem.
Tåg ser idag ut som tåg gjorde för 100 år sedan med vagnar som dras av lok. Man klättrar ombord in i ändarna av vagnarna i smala trappsteg och korridorer. Det mest förödande underkännandet är att man efter 150 år ännu inte höjt perrongerna i nivå med vagngolvet. Påstigning och avstigning är svårt, tungt och krångligt. Har man flera väskor och barn är det nästan omöjligt att klara sig själv. För funktionshindrade är järnvägens utveckling hånfull. Tåg i Japan har haft golvet och perrongen i samma nivå i 50 år, precis som tunnelbanan i Stockholm. Däremot inte ens de nyaste och modernaste svenska tågen.
Ett totalt nytänkande är nödvändigt om järnväg skall finnas kvar som trafikslag. Järnvägen har en fördel nämligen att den går på räls. Tåget följer alltid spåret med ett par centimeters marginal. Tåget skulle kunna jämföras med en hiss i horisontalplanet. För mer än tjugo år sedan har alla modelljärnvägar digitaliseras och styrs med datorer. Banverket kör fortfarande med signaler och semaforer som för 150 år sedan. Banverket har inte ens gått över från vänster till högertrafik. (Inte tunnelbanan heller!). Medan Piloten i flygplanet och Styrman på fartyget övervakar instrument och omgivningen, så sitter lokföraren med ”dödmansgrepp” och kör tåget timme efter timme.
Ligger växlarna rätt kan inte tåget köra fel. Datorer kan hålla reda på hur växlarna ligger. Datorer kan hålla reda på exakt var alla tåg befinner sig. Datorer kan övervaka järnvägen och alla övergångsställen. Datorer kan se till att tågen går så fort som möjligt. Datorer kan se till att tågen stannar på exakt rätt ställe. Perronger kan ha väggar och dörrar, som öppnar sig som hissdörrar, för att förhindra olyckor och otrevnad.
En naturlig utveckling är att var boogie skall ha sin motordrift, för att öka accelerationen, för att kunna ta upp energi vid inbromsning och för att underlätta en effektiv och fjärrstyrd rangering. Detta är speciellt viktigt för rangering av godsvagnar.
Banvallarna är de samma som lades för 150 år sedan. Banvallen rör sig kraftigt, var gång ett tåg passerar. Banvallarna kräver ett oerhört dyrt underhåll. Rälsen ligger dessutom löst på banvallarna. Rälsen är av massivt järn, vilket deformeras lätt och förändrar sig vid olika temperaturer. Dags att byta ut rälsen till annat material. Dags att tänka om. Säg aldrig järnväg, säg spårbunden trafik.
Bygg banvallar enligt monorailprincipen. Bygg tåg där vagnarna har egen drift. Bygg perronger i samma nivå som vagnsgolven, där man går på på ena sidan och av på andra sidan. Bygg tåg som är byggda för funktionshindrade, då först är de bekväma även för oss.