Banverket vill ha idéer om hur man skall bygga om Centralen. Det här är mina kommentarer och funderingar efter mötet i Tekniska Nämnhuset den 10 september.
1. Det är för svårt att gå på och av tågen. Det tar för lång tid och är i dag omöjligt för funktionshindrade och barnfamiljer.
a. Höj perrongerna till samma nivå som vagnsgolvet. (Tunnelbanenivå) På sikt är det nödvändigt och det är inte särskilt dyrt att bygga om tågen för ett högre in- och utsteg.
b. Lägg en perrong på vardera sidan om tåget så att påstigning sker från en sida och avstigning på den andra. Detta påskyndar omstigning ger större säkerhet och blir betydligt lättare för äldre, barnfamiljer och funktionshindrade.
2. Sprid ut på och avstigning. Stockholm har snart 2, 5 miljoner invånare och kan inte ha en station. Örebro med 120 000 invånare har två stationer. Södermalm, som är något större har ingen.
a. Sluta använd Centralen som två Säckstationer på samma plats. Det är omöjligt att i framtiden ha tåg som har Centralen som start och slutstation.. Tåg söderifrån bör vända i Uppsala och tåg norrifrån i Södertälje. Med så många människor inom Stockholm är det rimligt att även långdistanstågen tar karaktären av regionaltåg inom Stockholm. Man arbetar aktivt i regionplanen för att bryta Stockholms radiella karaktär och skapa nya knutpunkter och centrumbildningar för att avlasta Stockholms stads centrumkärna. Banverket bör ta del i den processen och stödja denna utveckling. På samma sätt som man stannar i småorter som Hudiksvall och Söderhamn bör tågen stanna i Centralorter som Sollentuna och Solna.
b. Det är inte rimligt att allt underhåll, städning, toaletttömning, bunkring av restaurangvagnar, klottersanering, småreparationer etc. skall ske vid Centralen. Inget land har råd att utnyttja så dyr Central mark till sådana enkla sysslor. I synnerhet som det är onödigt och har en negativ effekt. All rangering och preparering av tågen bör ske långt från Stadens Centrum, vid ändstationerna. Ändstationerna är lämpligen Uppsala och Södertälje.
c. Genom att göra om Klara station till hållplats kan man frigöra hela rangerbangården i Klara och därtill rangerbangården i Hagalund, vilket skulle ge enormt stora områden för bostadsbebyggelse, samt göra överdäckningen av järnvägen i City betydligt billigare. I och med att regional och pendeltågen skall servas i Södertälje och Bro kommer även Älvsjö rangerbangård att kunna frigöras.
d. Om ändstationerna inte ligger mitt i City och Klara station endast blir en hållplats, behövs, med den föreslagna längden på perrongerna och med pendeltågen i Citybanans tunnel, endast två eller kanske högst fyra av de arton spår man har i dag. Detta frigörande av yta inom Centralenområdet underlättar överdäckningen och ger utrymme för annan aktivitet typ turistbussparkering.
3. Gräv ned Centralen! Med ovanstående resonemang och ett behov av endast två spår genom staden och kanske tre eller fyra vid Centralens station (Klara station) och utan de enorma rangerbangårdarna, blir förutsättningarna helt annorlunda och plötsligt kan man lösa århundradets problem nämligen den oerhörda förfulning som sammanbindningsbanan och nuvarande järnvägsbron givit.
a. Lägg ned de två järnvägsspåren i kassuner under strömmen, parallellt med Citytunneln och bredvid tunnelbanans kassuner. (samtidigt kan man förlänga tunnelbanans kassuner fram till Södermalm och göra en ny T-banestation. River man samtidigt Centralbron (förutsätter Österleden) får man en fri vattenspegel i Riddarfjärden)
b. Lägg Centralen (Klara station) under jord och fortsätt att gräva ned de två spåren ända förbi Karlberg (som man delvis redan gjort). Du får då en naturlig marklinje och kan sänka stadssiluetten med 20 meter. (På samma sätt som en tunnelbana i kassuner sänker Slussen 20 meter). Du behöver inte de gigantiska kostnaderna för överdäckning och du kan få en direkt anknytning mellan det nya bostadsområdet och stranden vid Klara sjö. (Rivningen av Centralbron gör ju att Klarastrandsleden försvinner).
c. Framför allt skulle en nedgrävning av spåren leda till betydligt smidigare sätt att ta sig till och från perrongerna. Genom att differentiera perrongerna för på och avstigning, där du alltid når din perrong och din del av tåget uppifrån, får du lättare incheckning, mindre gångvägar, bättre för funktionshindrade och barnfamiljer, större möjlighet till service för affärsresenärer. Du behöver aldrig släpa din väska flera hundra meter, som du måste göra i dag.
4. Differentiera trafiken.
a. Det är omöjligt att blanda Godstrafik och persontrafik på samma spår genom GamlaStan/Riddarholmen. Det är absolut nödvändigt att snarast förbjuda godstrafik genom innerstaden. Dessa tåg har så olika betingelser och hastigheter. Godståg går långsammare, kan inte accelerera eller bromsa in som ett modernt persontåg, som har drift på samtliga hjul.
b. Tillsvidare får godstrafiken ledas över Kvicksund. Det lämpligaste är att bygga ett spår parallellt med Förbifart Stockholm. Man kan då koppla det till Container hamnen i Norviksudde med omlastning i Älvsjö, Lunda Industriområde och ev. Arninge. Helst vill man väl se ett spår till Kapellskär, men det är en annan historia.
2009-09-23
2009-08-03
Slussen kan vänta - en ickerefuserad insändare!!!
Slussen kan vänta
De ansvariga i Stockholms stadshus hävdar att det är bråttom att bygga om Slussen. I själva verket är det både klokt och angeläget att inte bygga om Slussen nu.
På grund av ödesdigert felaktiga beslut i början och mitten av 1900-talet har Riddarfjärden belamrats med broar. Arkitekt Gunnar Asplund förutsåg 1919 hur pärlan i Stockholms skönhet – Riddarholmen – skulle skändas och förstöras för all tid genom bygget av Järnvägsbron, vilket Eva Eriksson skrev om i SvD 14 juni. Asplund menade att det var helt fel att placera Centralstationen där den nu ligger och förutsåg den besvärliga situation vi idag befinner oss i.
Vi måste mejsla fram en politisk vision för Stockholm som syftar till att steg för steg rätta till de gamla misstagen och återskapa den naturliga skönhet som präglar Stockholm. Frigöra Riddarholmen, återskapa vattenspegeln väster och söder om Gamla stan, göra Slussen till vacker och funktionell miljö i första hand för fotgängare och cyklister och se till att Stadsmuseet kommer upp ur sin grop.
Att bygga om Slussen enligt det förslag som Stadshuset nu arbetar med innebär att man stänger det historiska fönster som just nu står öppet. Det blir då i praktiken omöjligt att på 100 års sikt få bort tunnelbanebron och Centralbron över Söderström. Hur kommer Stockholmarna om 50 år eller mer se på de beslut vi fattar idag, är den fråga vi här måste ställa oss.
Det stora kruxet är att skapa nya passager över Saltsjö/Mälarsnittet och att avlasta Slussen som knutpunkt:
• Bygg ut den blå t-banelinjen från Kungsträdgården via Skeppsholmen till Södermalm, till Danvikstull och sen vidare ut till Nacka Centrum. Så fort linjen är klar till Danvikstull kan en busstation för Nacka/Värmdöbussarna förläggas dit.
• Bygg en tunnelbanelinje från Hagsätra till Älvsjö station och vidare till Liljeholmen och därefter till Fridhemsplan. Därifrån till Karlbergs station och vidare till Karolinska sjukhuset med slutstation Universitetet. Sträckningen Liljeholmen till Fridhemsplan är första prioritet.
• Bygg Österleden mellan Sickla och Värtan. Den är nödvändig för att få bort Nacka- och Värmdötrafiken från Gamla stan, som i framtiden bör befrias från all biltrafik utom taxi och handikapptransporter. Då kan den ”provisoriska” Strömbron rivas.
• När t-banorna Kungsträdgården-Danvikstull och Liljeholmen-Fridhemsplan är klara har förutsättningar skapats för en relativt problemfri ombyggnad av Slussen med en ny t-banestation under Söderström. Slussen är i dåligt skick och givetvis måste Trafikkontoret fortlöpande rapportera hur mycket Slussen sjunker och möjligen måste ombyggnaden komma igång innan de nya tunnelbanorna hunnit bli klara.
• Saltsjöbanan och Tvärbanan från Hammarby sjöstad bör ledas upp på Åsögatan till Medborgarplatsen istället för fram till Slussen. Då behövs inget miljardslukande tunnelbygge i Katarinaberget. Dessutom skapar detta alternativ möjligheten att gå vidare med spåren förbi Södra station, till Södersjukhuset och vidare till Hornstull.
På ännu länge sikt bör både Järnvägsbron och Centralbron rivas.
• Lägg ner de två spåren på Järnvägsbron i kassuner under Riddarfjärden och lägg Centralstationen helt under jord. Tåg söderifrån kan ha Arlanda som slutstation, tåg norrifrån Flemingsberg. Därigenom kan antalet spår minimeras och det blir möjligt att gräva ner spåren längs Klara sjö och där bygga en ny stadsdel, Västra City med stockholmsk normalhöjd på husen.
• Biltrafiken söderifrån genom Söderledstunneln bör ledas till Söder Mälarstrand alternativt till Stadsgården för att sedan på lämplig plats gå ner i kassuner under vattnet, antingen till Kungsholmen eller till Strandvägen/Valhallavägen. Bort med Tegelbackseländet och Klarastrandsleden således och Järnvägsparken åter.
Hur ska då allt detta betalas? Vi anser att Stockholms stad bör stycka upp Svenska Bostäder och sälja fastigheterna till några pensions- och livförsäkringsbolag. Hyreshus i Stockholm är bland de säkraste investeringar som finns, därför torde denna typ av bolag se långsiktigt på sitt ägande till nytta för hyresgästerna. Stockholms invånare är mycket mer betjänta av att äga en fungerande trafikinfrastruktur än att äga hyreshus. En försäljning av Svenska Bostäder bör ge en nettovinst på över 50 miljarder vilket troligen räcker åtminstone till de investeringar vi föreslår i tunnelbanesystemet och till Österleden.
Per Hallerby
Folkpartiet Liberalerna Södermalm/Gamla stan
Per Johansson
Folkpartiet Liberalerna Vantör
De ansvariga i Stockholms stadshus hävdar att det är bråttom att bygga om Slussen. I själva verket är det både klokt och angeläget att inte bygga om Slussen nu.
På grund av ödesdigert felaktiga beslut i början och mitten av 1900-talet har Riddarfjärden belamrats med broar. Arkitekt Gunnar Asplund förutsåg 1919 hur pärlan i Stockholms skönhet – Riddarholmen – skulle skändas och förstöras för all tid genom bygget av Järnvägsbron, vilket Eva Eriksson skrev om i SvD 14 juni. Asplund menade att det var helt fel att placera Centralstationen där den nu ligger och förutsåg den besvärliga situation vi idag befinner oss i.
Vi måste mejsla fram en politisk vision för Stockholm som syftar till att steg för steg rätta till de gamla misstagen och återskapa den naturliga skönhet som präglar Stockholm. Frigöra Riddarholmen, återskapa vattenspegeln väster och söder om Gamla stan, göra Slussen till vacker och funktionell miljö i första hand för fotgängare och cyklister och se till att Stadsmuseet kommer upp ur sin grop.
Att bygga om Slussen enligt det förslag som Stadshuset nu arbetar med innebär att man stänger det historiska fönster som just nu står öppet. Det blir då i praktiken omöjligt att på 100 års sikt få bort tunnelbanebron och Centralbron över Söderström. Hur kommer Stockholmarna om 50 år eller mer se på de beslut vi fattar idag, är den fråga vi här måste ställa oss.
Det stora kruxet är att skapa nya passager över Saltsjö/Mälarsnittet och att avlasta Slussen som knutpunkt:
• Bygg ut den blå t-banelinjen från Kungsträdgården via Skeppsholmen till Södermalm, till Danvikstull och sen vidare ut till Nacka Centrum. Så fort linjen är klar till Danvikstull kan en busstation för Nacka/Värmdöbussarna förläggas dit.
• Bygg en tunnelbanelinje från Hagsätra till Älvsjö station och vidare till Liljeholmen och därefter till Fridhemsplan. Därifrån till Karlbergs station och vidare till Karolinska sjukhuset med slutstation Universitetet. Sträckningen Liljeholmen till Fridhemsplan är första prioritet.
• Bygg Österleden mellan Sickla och Värtan. Den är nödvändig för att få bort Nacka- och Värmdötrafiken från Gamla stan, som i framtiden bör befrias från all biltrafik utom taxi och handikapptransporter. Då kan den ”provisoriska” Strömbron rivas.
• När t-banorna Kungsträdgården-Danvikstull och Liljeholmen-Fridhemsplan är klara har förutsättningar skapats för en relativt problemfri ombyggnad av Slussen med en ny t-banestation under Söderström. Slussen är i dåligt skick och givetvis måste Trafikkontoret fortlöpande rapportera hur mycket Slussen sjunker och möjligen måste ombyggnaden komma igång innan de nya tunnelbanorna hunnit bli klara.
• Saltsjöbanan och Tvärbanan från Hammarby sjöstad bör ledas upp på Åsögatan till Medborgarplatsen istället för fram till Slussen. Då behövs inget miljardslukande tunnelbygge i Katarinaberget. Dessutom skapar detta alternativ möjligheten att gå vidare med spåren förbi Södra station, till Södersjukhuset och vidare till Hornstull.
På ännu länge sikt bör både Järnvägsbron och Centralbron rivas.
• Lägg ner de två spåren på Järnvägsbron i kassuner under Riddarfjärden och lägg Centralstationen helt under jord. Tåg söderifrån kan ha Arlanda som slutstation, tåg norrifrån Flemingsberg. Därigenom kan antalet spår minimeras och det blir möjligt att gräva ner spåren längs Klara sjö och där bygga en ny stadsdel, Västra City med stockholmsk normalhöjd på husen.
• Biltrafiken söderifrån genom Söderledstunneln bör ledas till Söder Mälarstrand alternativt till Stadsgården för att sedan på lämplig plats gå ner i kassuner under vattnet, antingen till Kungsholmen eller till Strandvägen/Valhallavägen. Bort med Tegelbackseländet och Klarastrandsleden således och Järnvägsparken åter.
Hur ska då allt detta betalas? Vi anser att Stockholms stad bör stycka upp Svenska Bostäder och sälja fastigheterna till några pensions- och livförsäkringsbolag. Hyreshus i Stockholm är bland de säkraste investeringar som finns, därför torde denna typ av bolag se långsiktigt på sitt ägande till nytta för hyresgästerna. Stockholms invånare är mycket mer betjänta av att äga en fungerande trafikinfrastruktur än att äga hyreshus. En försäljning av Svenska Bostäder bör ge en nettovinst på över 50 miljarder vilket troligen räcker åtminstone till de investeringar vi föreslår i tunnelbanesystemet och till Österleden.
Per Hallerby
Folkpartiet Liberalerna Södermalm/Gamla stan
Per Johansson
Folkpartiet Liberalerna Vantör
2009-05-28
Christer Hallerby är extremt provocerad i Dagens Industri.
Christer Hallerby är statssekreterare i Jämställdhetsdepartementet och har sin bakgrund från näringslivet. Han anser att inget kön skall ha lägre representation än 40%. Han är oerhört upprörd över att ägarna inte tillsätter hälften kvinnor i börsbolagsstyrelser. Det handlar inte om företagens kontroll, utan om demokratiska principer. Han vredgas oerhört över ojämlikheten med rätta.
Om Christer en dag får reda på att på dagis, förskola och lågstadiet är all personal av ett och samma kön. Kvinnligt tänkande och kvinnliga värderingar styr hela verksamheten. Den tid och de platser där barn formas till individer och samhällsmedborgare domineras helt av kvinnor. De är naturligtvis inte så chauvinistiskt självtillräckliga som män i börsbolagsstyrelser, men de slår hårt vakt om en kvinnlig kultur. Man mobbar snabbt ut de män som försöker ta sig in i organisationen.
Många undersökningar visar hur fröknarna ägnar allt sitt intresse och sin uppmärksamhet åt flickor. Pojkar får en åthutning och måste ofta skrika och bråka för att få uppmärksamhet. Åren på dagis skapar flitiga och duktiga flickor, som med stort självförtroende klarar skolan med elegans. Åren på dagis lär pojkarna att det är hos gänget du kan söka stöd. Fröknarna håller på flickorna. Barn idealet är ett flickideal. Pojkarna lär sig tidigt att om du inte blir väl sedd av fröknarna, och chansen är liten, är det i gänget, av de andra grabbarna, du kan bli sett, erkänd och bekräftad. Den världen innehåller inga pedagogiska finesser.
Det finns en värld utan för frökenvärlden. Det finns en värld med pappor och idrott. Där det är OK att tävla, springa, skrika och bli svettig. Det är en värld med manliga ideal och förebilder. Världen utanför frökenvärlden når allt färre pojkar.
Vi kan konstatera att det går allt sämre för pojkarna i skolan. Vi kan konstatera att gängen blir grövre i sina attityder. Vi kan konstatera att föraktet för jämnåriga tjejer och kvinnor i allmänhet växer sig allt starkare bland pojkar. Det tar sig uttryck i allt, från ett förnedrande språk till våldtäkter. Det är ett kvinnoförakt som är brutalare än i den bolagsstyrelsevärld där Christer Hallerby lever. Ett förakt som har sin grund i den enkönade frökenvärlden.
Tänk om Christer Hallerby och Jämställdhetsdepartementet vågade ta i denna jämställdhetsböld som samhället bär på. Tänk om man med samma aggressivitet gav sig på kommunerna och med lagstiftning tvingade fram åtminstone 40% män på dagis, förskola och lågstadiet.
Så länge samhället formar chauvinistiska unga män, som misslyckats med sin utbildning och sociala fostran, får man leva med en manschauvinistisk kultur.
Dock skall vi i 68-generationens herrklubb, nog se till att vi får in erfarna och kompetenta kvinnor i börsbolagsstyrelserna.
Om Christer en dag får reda på att på dagis, förskola och lågstadiet är all personal av ett och samma kön. Kvinnligt tänkande och kvinnliga värderingar styr hela verksamheten. Den tid och de platser där barn formas till individer och samhällsmedborgare domineras helt av kvinnor. De är naturligtvis inte så chauvinistiskt självtillräckliga som män i börsbolagsstyrelser, men de slår hårt vakt om en kvinnlig kultur. Man mobbar snabbt ut de män som försöker ta sig in i organisationen.
Många undersökningar visar hur fröknarna ägnar allt sitt intresse och sin uppmärksamhet åt flickor. Pojkar får en åthutning och måste ofta skrika och bråka för att få uppmärksamhet. Åren på dagis skapar flitiga och duktiga flickor, som med stort självförtroende klarar skolan med elegans. Åren på dagis lär pojkarna att det är hos gänget du kan söka stöd. Fröknarna håller på flickorna. Barn idealet är ett flickideal. Pojkarna lär sig tidigt att om du inte blir väl sedd av fröknarna, och chansen är liten, är det i gänget, av de andra grabbarna, du kan bli sett, erkänd och bekräftad. Den världen innehåller inga pedagogiska finesser.
Det finns en värld utan för frökenvärlden. Det finns en värld med pappor och idrott. Där det är OK att tävla, springa, skrika och bli svettig. Det är en värld med manliga ideal och förebilder. Världen utanför frökenvärlden når allt färre pojkar.
Vi kan konstatera att det går allt sämre för pojkarna i skolan. Vi kan konstatera att gängen blir grövre i sina attityder. Vi kan konstatera att föraktet för jämnåriga tjejer och kvinnor i allmänhet växer sig allt starkare bland pojkar. Det tar sig uttryck i allt, från ett förnedrande språk till våldtäkter. Det är ett kvinnoförakt som är brutalare än i den bolagsstyrelsevärld där Christer Hallerby lever. Ett förakt som har sin grund i den enkönade frökenvärlden.
Tänk om Christer Hallerby och Jämställdhetsdepartementet vågade ta i denna jämställdhetsböld som samhället bär på. Tänk om man med samma aggressivitet gav sig på kommunerna och med lagstiftning tvingade fram åtminstone 40% män på dagis, förskola och lågstadiet.
Så länge samhället formar chauvinistiska unga män, som misslyckats med sin utbildning och sociala fostran, får man leva med en manschauvinistisk kultur.
Dock skall vi i 68-generationens herrklubb, nog se till att vi får in erfarna och kompetenta kvinnor i börsbolagsstyrelserna.
2009-05-16
Jag är nyhetsfreak!
I hela mitt medvetna liv har jag noggrant följt var ekosändning i radio. Halv ett och kvart i sex ekosändningarna har varit helig tid, då barnen fått åthutningar om de stört. Var dag har jag sett Nyheterna, ABC, Rapport och Aktuellt. Under min tid på Ericsson lyckades jag på kvällen någonstans i Asien, via kortvåg få in Lunchekot och höra hur ”I en vetenskaplig undersökning som sjuksköterskeförbundet beställt framgår att sjuksköterskor mår bättre om de har högre lön och kortare arbetstid. Följt av en lång intervju med sjuksköterskornas ordförande, som äntligen fått belägg för vad hon länge trott.” Detta exempel har jag många gånger berättat som lågvattenmärke på nyhet.
På senare tid blir dessa lågvattenmärken allt vanligare. ”Vad är detta för nyhet?” frågar man sig. Svaret kommer direkt. Det var ingen nyhet, det var en trailer (reklam) för ett eget radioprogram.
Således är Ekots förstanyhet oftast en trailer för Kaliber eller Konflikt. Rapport gör reklam för förnedringsprogrammet Uppdrag Granskning och Nyheterna för TV4s motsvarighet Kalla Fakta.
Effekten av detta är att jag inte längre är en nyhetsfreak. Från det maniska behovet av att ständigt vara uppdaterad, känner jag mig fånig som sitter och lyssnar till reklam. Jag struntar i den ena ekosändningen efter den andra. Trist utveckling i Public Service och TV4. Tur att BBC fortfarande fungerar som en oberoende nyhetskälla.
På senare tid blir dessa lågvattenmärken allt vanligare. ”Vad är detta för nyhet?” frågar man sig. Svaret kommer direkt. Det var ingen nyhet, det var en trailer (reklam) för ett eget radioprogram.
Således är Ekots förstanyhet oftast en trailer för Kaliber eller Konflikt. Rapport gör reklam för förnedringsprogrammet Uppdrag Granskning och Nyheterna för TV4s motsvarighet Kalla Fakta.
Effekten av detta är att jag inte längre är en nyhetsfreak. Från det maniska behovet av att ständigt vara uppdaterad, känner jag mig fånig som sitter och lyssnar till reklam. Jag struntar i den ena ekosändningen efter den andra. Trist utveckling i Public Service och TV4. Tur att BBC fortfarande fungerar som en oberoende nyhetskälla.
2009-05-13
Och så var det Konstfack
Journalisterna fyller medierna med en evig diskussion om Anna Odells brott eller inte brott eller om det är konst eller vad konst får vara. De ordnar ändlösa diskussioner och är uppenbarligen störda av Anna Odell. En konstfacksstuderande som förställt sig och lurat medborgare, polis och sjukvårdspersonal.
Journalisterna bryr sig inte om den andra konstnären som vandaliserade en tunnelbanestation och en tunnelbanevagn. Det berör inte journalisterna. Där finns inget att debattera. Sånt händer.
Men Anna Odell har gjort något värre. Hon har låtsat att hon är en journalist. Bara riktiga journalister får smygfilma, bugga, och provocera andra. Riktiga journalister får luras, bedra och låtsas att de är någon annan. Riktiga journalister skyddas av Pressfriheten. De blir aldrig åtalade för sådana brott. Det är allmänt accepterat att en journalist får begå brott, för att kunna göra sitt scope.
Om en konstnär får luras, är det ett hot mot journalismen? Kan det hota journalisternas frihet från lagen? Det kan ju inte bli så att konstnärer också kan gå fri från lagar och normer. Då kan det ju sprida sig till andra grupper – typ militärer eller läkare eller skådespelare.
Om konstnärer inte får luras, kanske någon ifrågasätter att journalister får luras och smygfilma och bugga och provocera brott.
Hur skall det här sluta. Journalisterna är verkligen bekymrade.
Anna Odell får man gratulera till detta årtusendets hittills största PR-succé.
Journalisterna bryr sig inte om den andra konstnären som vandaliserade en tunnelbanestation och en tunnelbanevagn. Det berör inte journalisterna. Där finns inget att debattera. Sånt händer.
Men Anna Odell har gjort något värre. Hon har låtsat att hon är en journalist. Bara riktiga journalister får smygfilma, bugga, och provocera andra. Riktiga journalister får luras, bedra och låtsas att de är någon annan. Riktiga journalister skyddas av Pressfriheten. De blir aldrig åtalade för sådana brott. Det är allmänt accepterat att en journalist får begå brott, för att kunna göra sitt scope.
Om en konstnär får luras, är det ett hot mot journalismen? Kan det hota journalisternas frihet från lagen? Det kan ju inte bli så att konstnärer också kan gå fri från lagar och normer. Då kan det ju sprida sig till andra grupper – typ militärer eller läkare eller skådespelare.
Om konstnärer inte får luras, kanske någon ifrågasätter att journalister får luras och smygfilma och bugga och provocera brott.
Hur skall det här sluta. Journalisterna är verkligen bekymrade.
Anna Odell får man gratulera till detta årtusendets hittills största PR-succé.
2009-04-29
Ang Michael Zachrissons artiken i VA 9 aril 15:44
Jo det är klart att ställer man krav på analys och konstruktivt förslag är det ju rätt mycket bludder.
I inget sammanhang analyseras Mediamonopolet och dess effekt på författares, musikers och konstnärers upphovsrätt. Man konstaterar bara att Mediamonopolet stoppar utvecklingen och begränsar konsumenternas rätt att erhålla produkter och då handlar de inte ens om pris. Sen drar man bara slutsatsen att Mediamonopolet inte kommer att lyckas.
Hade Mediamonopolet satsat på "Pirate Bay"-killarna i stället för att bekämpa dem, hade Mediamonopolet suttit på en distributionsapparat med över 20 miljoner kunder.
Nu gillar jag inte monopol, mer än diktatur, så jag ser gärna att monopolen ersätts med nya aktörer, som tar till vara, såväl författaren/artisten/-kreatörens intressen, som konsumenternas. Om jag vill se oscarsbelönade "Babetts gästabud" så kan jag inte den filmen i någon form pga Mediamonopolet, som bestämmer vilken film, vem, var och när jag skall få se(Man har tillochmed delat in världen i regioner för alla världens DVDspelare). Detta ligger inte i författarens, filmarnas, skådespelarnas eller konsumenternas intressen, men det ligger i Mediamonopolistens intresse.
Tack, i alla fall, för att du läste artikeln.
Vi hörs,
Per
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Käre brorson!
Hade artikeln erbjudits Expressen på min tid som politisk redaktör hade jag tackat nej med hänvisning till att det bara är allmänna utgjutelse och där finns inte ett spår av hur man skall lösa upphovsrättsfrågor och konstnärers rätt till sina verk. Det här är bara bludder, men tyvärr är han inte ensam om att använda den genren. Den återfinns litet varstans, inte minst DN:s kultursida.
Frid i stugan
I inget sammanhang analyseras Mediamonopolet och dess effekt på författares, musikers och konstnärers upphovsrätt. Man konstaterar bara att Mediamonopolet stoppar utvecklingen och begränsar konsumenternas rätt att erhålla produkter och då handlar de inte ens om pris. Sen drar man bara slutsatsen att Mediamonopolet inte kommer att lyckas.
Hade Mediamonopolet satsat på "Pirate Bay"-killarna i stället för att bekämpa dem, hade Mediamonopolet suttit på en distributionsapparat med över 20 miljoner kunder.
Nu gillar jag inte monopol, mer än diktatur, så jag ser gärna att monopolen ersätts med nya aktörer, som tar till vara, såväl författaren/artisten/-kreatörens intressen, som konsumenternas. Om jag vill se oscarsbelönade "Babetts gästabud" så kan jag inte den filmen i någon form pga Mediamonopolet, som bestämmer vilken film, vem, var och när jag skall få se(Man har tillochmed delat in världen i regioner för alla världens DVDspelare). Detta ligger inte i författarens, filmarnas, skådespelarnas eller konsumenternas intressen, men det ligger i Mediamonopolistens intresse.
Tack, i alla fall, för att du läste artikeln.
Vi hörs,
Per
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Käre brorson!
Hade artikeln erbjudits Expressen på min tid som politisk redaktör hade jag tackat nej med hänvisning till att det bara är allmänna utgjutelse och där finns inte ett spår av hur man skall lösa upphovsrättsfrågor och konstnärers rätt till sina verk. Det här är bara bludder, men tyvärr är han inte ensam om att använda den genren. Den återfinns litet varstans, inte minst DN:s kultursida.
Frid i stugan
2009-04-01
I dag börjar IPRED att gälla.
Idag börjar IPRED att gälla och enligt TV4s nyheter har Internet gått ned 30%. Det skall bli oerhört intressant att höra hur mycket Mediamonopolet meddelar att CD försäljningen har gått upp. Troligen går försäljningen inte upp överhuvudtaget, utan Mediamonopolets argument att de förlorat pengar på fildelningen är en ren bluff.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)